Farten mot kraften var behållningen. En Gulddivision utan färg och en märkbar protest som knappast någon verkade bry sig om.
Vill vi verkligen att travsporten ska utvecklas? Bli någonting bättre?
Det blir inte samma stuk på V75-krönikan som det brukar vara, den här lördagen.
Det blir inte samma löpningsförlopp-jidder och så vidare. Jag tänkte från början inte skriva någonting, men kände mig tvungen till slut.
V75-inledningen kunde inte bli bättre. Det var travsport som det ska vara. En bländande favorit i spets och en utvändigt som tappert vägrade ge sig. Det var tävling, något vi sällan märker av när en storfavorit tuggar på i ledningen.
Nimbus C.D. har minst sagt hittat rätt nu. Han ser fantastiskt vacker ut rent av och hanterar vad han än får emot sig. Idag vann han sitt tredje raka lopp i V75-1.
Idag fick han Oliver Kronos över sig som utvändigt kämpade tappert, och slutligen förgäves, men visade att han är tillbaka i sin fina stil igen. Kusken Carl Johan Jepson gav hästen verkligen chansen att göra upp om segerchecken och visst kändes det både uppfriskande och ovanligt att skåda Jepson, som gav sin häst chansen (på ett befogat sätt).
Han är en konung, helt enkelt.
Lika befogad var inte Robert Bergh i V75-2 bakom Digital Control, som knappt men säkert försvarade innerspåret aggressivt framför Versailles (Jepson). Väl in mot mål var det en Digital Control som fullkomligt rasade ner i fältet och som nog inte kommer vakna till liv förrän på tisdag.
Förra helgen var det Daniel Olsson bakom Democrat, den här helgen var det Berghs osmakliga tur att djupdyka i fältet.
Vann loppet gjorde veckans luring i mitt tips, Önas Jocke med Fredrik Pedersen.
Inledningen av tävlingsdagen lovade gott, men när vi kom till Gulddivisionen visste vi dessvärre av erfarenhet att tävlingen skulle gå ner något. Det blev en sömnig historia.
Från ledningen kunde Standout med Erik Adielsson fisa iväg utan något vidare tryck och trots att Ed You (Bergh) försökte hålla upp ett tempo, så var det inte samma tryck i Masters-vinnaren från i fjol. Standout segrade från spets till slut.
Trots att Robert Bergh hade en segerlös eftermiddag på V75-tävlingarna så skulle hans avkomma, sonen Nicklas Westerholm, stråla.
I V75-4 segrade han med Persos Bojje, en häst jag varnade för både i senaste starten och inför denna.
—–
Den mest intressanta i loppet var ändå favoriten El Cantante och Mikael J Andersson. Trots galopp svarade hästen för en stark upphämtning som till sist gav en tredjeplats.
I övrigt har Andersson varit i centrum under veckan där han meddelade att han bojkottar tv-intervjuer som en protest mot måldomarna. Han gav sig på spelarna, alltså.
För att markera mot domarnas bedömningar gick han åt mot spelarna, vilket jag liksom många ansåg vara felaktigt. Och det kändes knappast som att någon brydde sig om protesten heller.
Bojkotten gav ej någon effekt åt ett positivt håll, snarare tvärtom. Personligen blev jag en bitter och sur herre gentemot Mikael
Personangrepp är aldrig okej. Att hänga ut någon är genomvidrigt.
Och ja, jag kallade Mikael J Andersson för en tönt på Twitter under eftermiddagen och står för det. För mig är han fortfarande en tönt.
Hans irritation mot domarna förstår jag. Där finns mycket att ändra på, allra främst spelsäkerheten. Men att ge sig på spelarna? Det är som att sparka ner någon som inte haft något med bråket att göra.
Att Micke protesterar och markerar är friskt och ovanligt. Vi har alltför få sådana inom sporten. Jag välkomnar sånt – sådana som vågar stå upp och ryta ifrån. Men här gjorde han fel. Han gav sig på fel folk och för just det har jag ingen vidare respekt mot honom.
För mig är hans agerande töntigt och jag förstår ej de som försvarar honom. Det är så genomruttet barnsligt av honom. Och, vadå.
Ska jag tolerera allt? En obefogad protest emot mig? Ska inte jag också få reagera när någon gör så här mot mig?
Framförallt när han sedan direkt efter loppet ställer upp på en intervju och går igång på sin sak.
Aldrig. Då har även jag min rätt att få säga ifrån.
—–
Kallblodsloppet segrade Ulf Ohlsson i bakom B.W.Modde, som med varvet kvar tog hand om spetspositionen och mer eller mindre ”dödade” loppets spänning väl där.
Stefan Söderkvist fick efter många om och men ta hand om ledningen med storfavoriten med Ni Talar Bra Latin i V75-6. Hästen släpptes dit av Peter Ingves bakom Predator Icon, som brukar vara kusken bakom Ni Talar Bra Latin.
Visst kan man anmärka mot just det där, men Ingves var tidigt ute med att släppa spetspositionen och känslan är att om han svarat emot storfavoriten hade Predator Icon knappast kommit i mål som något annat än oplacerad. Nu blev denne istället trea.
Från ledningen var självfallet Ni Talar Bra Latin omöjlig att ta ner, men lägg märke till att Carl Johan Jepson återigen visade framfarterna och slutade tvåa med Digger Elias.
I Sommartravets final, V75-7, segrade Thomas Uhrberg på ett snyggt och skickligt vis tillsammans med Staro Italy.
Som förstahäst i andraspår med halva varvet kvar kunde han till sist koppla greppet starkt och segrade hem 300 000 ganska enkelt.
En snygg styrning av Uhrberg och en mycket fin Staro Italy!
Och i och med sjätteplaceringen för Harry Haythrow i loppet, så har hästen just nu 130 startpoäng – vilket innebär att hans plats i Gulddivisionen sannolikt fortsatt är ohotad.
9676 personer besökte Rättviktravet idag, vilket är en succésiffra. Den är även en markering och en signal.
Jag tror knappast där hade kommit så många till Solvalla, Åby eller Jägersro en sådan här omgång. Sedan kan ni tjata på att detta är ”årets dag” för Rättvik och att det hade varit en dag som alla andra V75-dagar för storbanorna. Men. Det är att bara snacka sig ur problemet.
Storbanorna har ett problem – och det är deras opersonliga attityd.
- Sex rätt för systemförslaget på hemsidan och i Sportbladet. Tappade i kallblodsloppet, men det är som det är.
Vi tar nya tag!
Martin Engström. – http://engstromstankar.com/