Bara några dagar nu ifrån helgen på huvudstadsbanan. Helgen med intrycken, upplevelserna, segrarna, bittra förlusten och så såklart den väldiga publikfesten.
Visst vore det något att njuta över? Fast nej…
Martin Engström – http://engstromstankar.com/
Jag ska väl tidigt erkänna att jag såg fram emot Elitloppet och helgen redan innan lördagens Gulddivision. Men efter Mosaique Face (bilden) och hans enorma seger som gav en biljett in i festen… Ja, då gick jag igång ordentligt.
Besökte Vomb under tisdag förmiddagen. Mest bara för att, som vanligt, strosa runt. I besökets centrum var det ”Musse” jag ville kolla upp lite extra. För första gången som jag besöker Vomb fann jag honom inte inne i b
oxen, utan i hagen bredvid. Njöt av de friska vindarna gjorde han förstås – men mestadels var han bara fylld av en väldig massa liv.
En sådan energi som spirar genom den hårdhudade sexåringen. Han rullade runt i jorden, sprang runt som aldrig förr, och stod vissa ögonblick mest bara tog in stunden såg det ut som.
Loppet i lördags verkade ha gjort honom gott. Han är piggare än någonsin.
—–
Det är vid varje besök alltid som en unik bild över verkligheten och nuet. Jag tänker på det varenda gång jag är där ute. På ödet som lade sig över Joke Face.
Numera går den karismatiske och majestätiske herren i egen hage intill familjen Kolgjinis villa. Strosar runt i sitt egna lilla stillsamma liv och står stundtals och blickar ut mot sina kompisar som går sina tuffa träningsjobb.
Idag stod han och blickade ut mot hagen där Mosaique Face i ren galenskap rusade runt.
Jag stannade upp och tittade mot honom och betraktade känslan.
Det vilade ett ”Det kunde varit jag”-ögonblick över det. Det var nästan lite sorgligt att bevittna. Även för mig som fastnade så värst för vitbläspojken.
—–
Under tisdagen kom Micke Nybrinks krönika ut i Sportbladet som vanligt. Jag ska säga det att Nybrink är en jag oftast uppskattar. Jag saknar folk med ”vassa tungor” i den här branschen, rent mediemässigt. De är alldeles för få.
Micke rör om i grytor mest hela tiden och är både uppskattad men också ganska… ja, hatad skulle jag faktiskt vilja kalla det.
Men, visst kan alla göra fel och visst är ingen fläckfri.
Idag tyckte jag Micke Nybrinks krönika om Fabrice Souloy och dennes ElitloppshästVincennes, var urusel och opassande. Via en anonym tränare påstods det att hästen måste blivit dopad. Så här bra kan hon inte ha blivit sedan flytten till stortränaren nere i Frankrike.
Det var en fullkomligt vidrig krönika och stank pajaseri. Jag gillar dina vassa rader, men nu var du helt åt skogen fel på det Micke Nybrink och det stinker.
Jag har skrivit det många gånger förr, att travsporten är alldeles för gnällig. Ibland drar även jag mitt strå till den stacken, absolut.
Men är där någon vecka jag förväntade mig fina rader om sporten så är det vid Elitloppsveckan. Åtminstone från de stora kvällstidningarna, Sportbladet och Expressen. Där många, många sportintresserade läser utan veta om vad trav är ens.
Travsporten kämpar för att locka nytt folk till oss. Så pass långt att en funtad dokusåpa-stjärna ska agera som ett extra dragplåster. Därför är det då viktigt att ta tillfällena när de kommer. Som den här veckan.
Här gäller det att skriva sig varma om travet och helgen. Upplevelserna vi har att se fram emot och vilken fantastisk, gemensam och euforisk helg vi alla har ihop ute på Solvalla.
Men, nej. Istället läggs där utrymme att anklaga och sprida runt smuts, och dessutom få betalt för det. Kom igen nu…
—–
Ska man gå på djupet i själva krönikan kan man självfallet även kritisera stortränaren i fråga som väljer att gå ut på det här sättet anonymt. Stå för det du säger och tror istället.
Lågt.
—–
Det är oundvikligt att det inte skulle bli någon stor grej av det. Jag hatar mig själv lite som brusade upp här och gav det utrymme själv… Men var tvungen.
Jag är besviken att tvingas få se sånt här få rum i Sveriges största kvällstidning.
Martin Engström – http://engstromstankar.com/