Hugo Åbergs Memorial 2016 blev inget blufflopp. Det blev körning och ett hopp tändes i publiken när hemmahoppet såg ut som vinnaren – men så dök han upp. Örjan Kihlström. Han levererade åter en oförlåtlig överlägsenhet.
Vad finns där att säga om övriga loppen?
Inte speciellt mycket faktiskt. På förhand var sporten ingen vidare bred eller spännande och det var lite som att även kuskarna kände likadant. Det blev ingen fart och fläkt och dramatik.
Ulf Ohlsson lurade in 550 000 kronor med storskrällen Unica Gio i ett lopp där kuskarna körde som att det var breddloppspengar dom tävlade om. När de väl sedan kom på att ledaren är på väg att lura dom ända bort till korvkiosken, var det försent…
- Björn Goop, travsportens superstar, var även han utmärkande.
Bredabliks Nubbe (Conrad Lugauer) hade inte en chans att sätta något emot i Prix Cagnes-sur-Mer, där Goop visade upp en mycket fin Tango Negro.
I Malmö Stads Pris gav Björn Goop sin Reckless perfekt resa hela vägen och kunde med en sylvass spurt ta ner Alfas da Vinci (Joakim Lövgren). - Roger Malmqvist dök minst sagt upp som gubben i lådan med sin Farzad Bokooch kunde med obrukade krafter ta ner Drogba Bob (Peter Untersteiner), som hade inlett loppet i ett rasande tempo.
Kvällens man var, tyvärr för en lokalpatriot, inte en skåning utan Örjan Kihlström. Igår kväll lade han till Åbergs på listan över vunna storlopp i år och 2016 är han den överlägsne herren på täppan.
D’One kom till Jägersro med ett lopp i kroppen och visade upp en fantastisk stil, när hon vann på svensk mark igen. Playing Tua var långt ifrån sitt rätta jag och kan ha varit något sliten efter senaste loppens insatser.
Kihlströms iskalla styrning med King City var otrolig och att hästen slalomåkte genom fältet över upploppet var en ovanlig och sportslig dröm att skåda.
Så, vad finns där att säga om Åbergs då?
Gladeligen blev det inget blufflopp eller sömnpiller. Det var fart och det tändes hopp i ögonen på publiken. Och så kom chocken. Chocken som kallas för Örjan Kihlström.
Hemmabanan har inte haft en vinnare i Åbergs sedan 2011 när Lavec Kronos segrade. Det var i år det skulle ske och det skulle bli hästen som alltid levererar utan att få något tillbaka, Mosaique Face.
Adrian Kolgjini såg länge ut som vinnare med ‘Musse’ in över upploppet men på något utomjordiskt och förbannat sätt hittade Kihlström fram med Propulsion och kunde med minsta marginal ta sig förbi sista biten.
Det var en förkrossande upplevelse och Örjan Kihlström gav åter en oförlåtlig överlägsenhet till ett storlopp där han obarmhärtigt släckte hoppen.
Mosaique Face var åter stor i nederlaget och man kunde verkligen ta på besvikelsen inte bara från stallet utan även från alla på publikplats. På Jägersro håller man på hemmalaget, främst Kolgjinis, och att få uppleva ett sådant upplopp var lite för mycket för publiken.
En tystande chock infann sig. Blickarna var tomma och det var lite som att folk sökte tröst hos varandra. Och in mot vinnarcirkeln log Kihlström med en lycklig Daniel Redén som åter sett sin Propulsion segra i ett storlopp. Vilken utveckling på hästen det här året!
—–
Hugo Åbergs 2016 tog sig tillbaka till sina glansdagar igen rent vädermässigt. Det där, något uttjatade begreppet, om magiska solskenet som sänker sig över banan samtidigt som huvudloppet ska starta återfann sig. Den har inte varit där med en sådan värme på minst tre år, minns jag. 13 041 besökare får Jägers vara nöjda med. I nuläget kan de inte få en högre siffra till banan. Där är nämligen en massa jobb som måste göras.
Åbergskvällen är en magisk saga vars utstrålning testats senaste åren och i år blev det ett alldeles för hårt test för att kunna bli något av värde.
Loppen var tunna, sporten långt ifrån högklassig och att så se travlopp med sex ekipage tävla om ett förstapris på 200 000 kronor säger det mesta. Något måste göras och det nu.
Propositionerna måste ses över och det måste gärna slängas ner i en skål och röras om rejält. Det är märkbart att det nuvarande inte håller måttet.
Åbergskvällen ska vara allas extra elitloppsdag. Den ska vara inprintad i alla aktivas kalendrar och finnas med i planeringarna för alla stjärnhästarna. I nuläget är Åbergskvällen något som nästan är i vägen för en massa andra tävlingsdagar som tävlar om minst lika mycket pengar med kortare resor.
Inget från exempelvis Robert Bergh, inget från Timo Nurmos, inget från Stefan Melander och den utländska touchen var borta med vinden och gjorde inte minst Malmö Stads Pris till inget annat än ett hyggligt långlopp. För många är det inte värt att resa till Malmö längre och det är synd.
Hugo Åbergs förtjänar så mycket mer och det måste även Jägersro förstå. Jag minns hur mycket folk där var på banan för fem, sex år sedan. Jag har alltid stått i sista sväng av banan och fått göra det i en trängsel. Igår var det tredje året i rad där jag nästan stod själv där borta. Långt ifrån glansdagarna.
Jag pratade en del med besökare om deras upplevelse och de flesta delade min uppfattning.
Organisationen är katastrofal, köerna alldeles för långa och det känns mer som att man går till Jägersro för att stå i en kö och har man tur får man se ett lopp eller två i sin helhet. Och då har jag inte ens gått in på prissättningen på mat och dryck…
Nåväl. Stallbacken var lika trevlig som vanligt och likaså efterfesten i stall Tomas Malmqvist. Stallet slog nytt rekord i antal besökare och de gjorde det redan vid 18.30-tiden när kvällen var i sin början. De förtjänar ett stort tack för gästvänligheten, maten, drycken och sällskapen den inbringar. De får utstå ett hårt arbete och det märktes när stallet släckte ner vid ett-tiden.
Som ren princip och egen tradition valde jag till sist att gå ett sista varv på den mörka stallbacken och mötte två trötta hjältar som stod för sig själva, B.B.S.Sugarlight och On Track Piraten. Det är inte ofta man stöter på sådana hästar, men så är ju Åbergs något speciellt.
Jag hoppas alla inser det inför sista tisdagen i juli nästa år…
Till sist vill jag tacka alla vänliga själar jag mötte på såväl publikplats som stallbacke. De som kom fram och gav uppmuntrande och glada ord om min hemsida gjorde mig väldigt glad. Travfolket är den bästa familjen.
Martin Engström – https://engstromstankar.com/