Höga berg och djupa dalar. Under V75-omgången på Mantorp bjöds vi idag på prestationer av både imponerande och tafatta inslag.
Men, som den positiva själ jag är så är det dom imponerande insatserna jag minns mest av så här i efterhand.
Senast hästen vann ett lopp var 25 maj mot ett ”halvtaskigt” gäng, som jag väljer att beskriva det som. Idag kom äntligen seger nummer två för året, för Spring Erom (Björn Goop). Personligen trodde jag hästens ljusa dagar på tävlingsbanan var förbi.
2012 hade Spring Erom, i regi Håkan Olofsson, ett succéår där hästen sprang in över två miljoner kronor. Tillsammans med Erik Adielsson avslutade han år 2012 med två raka Gulddivision-segrar som inbringade 700 000 kronor.
Efter det har det mesta strulat för Spring Erom och mycket vatten har hunnit rinna under bron.
Numera har Håkan Olofsson slutat med tränarrörelsen och istället tränas nu Spring Erom av Halmstad-tränaren, Dan Widegren. Och tänka sig, idag spårade Spring Erom hela vägen i självaste Gulddivisionen. In över upploppet rann hästen undan från motbudet, Narold Vox (Ulf Ohlsson), som tappert och förgäves försökte ta upp jakten med varvet kvar.
Med all respekt åt Spring Erom och kretsen kring hästen, men i sanning var det här ännu ett svagt ögonblick för Gulddivisionen.
Jag varken kräver eller förväntar mig några fartfester, rejäla och imponerande insatser för en Gulddivision under december månad, men någonstans finns där en gräns.
Det här är ju bara absurt. Spring Erom segrade på tiden 1.14,8/2640 meter, där vi under tiden fick vara med om 1.15,2/1500 meter.
Vad som är allra värst är att vinnaren får 150 000 kronor i segerchecken. Det känns tyvärr bara rent ovärdigt. Gulddivision-seger under dessa månaderna är dessvärre inget man stoltserar med längre. Jag tror Vinnie hade haft en chans att hänga med…
Och. På onsdag får vi uppleva det igen. Om än utanför V75, men med fem ekipage som springer om 150 000 kronor.
Från den djupa dalen skulle jag fort dras upp i V75-2 där André Eklundh och Star di Poggio segrade på ett imponerande vis.
Hästen blev under inledningen hängandes i tredjespår, men fick till sist hamna i dödenspositionen när Elita M.I (Goop) fick överta ledningen.
Trots den hårda inledningen och position utvändigt ledaren hela vägen, var det en stark Star di Poggio. Jag trodde en del på hästen på förhand och varnade för henne, men trodde aldrig på en sådan här prestation. Starkt!
Lärlingarna i det här landet ger hopp om framtiden. Under året har vi fått uppleva bröderna Djuse och Oskar J Andersso med flera, och en som även tillhör framtiden är Nicklas Westerholm.
I V75-3 spurtade han hem segern med Reijo Liljendahl-tränade, Top of The World.
I V75-4 tog Joe Martini (Goop) sig enkelt till ledningen och kunde kontrollera fältet säkert och hålla löpningsförloppet tämligen händelsefattigt., där först 1000 meterna kördes på 1.19,2.
Trots det låga tempot kroknade ledaren sista biten och via tredjespår kom Hans Crebas med Baron Max som till sist segrade överlägset.
Örjan Kihlström låg placerad som sist i ytterspåret med varvet kvar i V75-5 medValeur. Med 300 meter kvar drog Supreme Court (Erik Adielsson) iväg från resten och såg ut som vinnaren.
Men, visst var det typiskt Kihlström-körning, som sedan över upploppet serverade sin Valeur en perfekt resa och som enkelt spurtade ner Supreme Court knappt men säkert.
”Man får magspår på kuppen”, beskrev tränare Peter G Norman, om hur det är att ha Örjan Kihlström som körsven på sina hästar.
Örjan däremot… Han bara finns till. Det kvittar vilka styrningar han serverar sina hästar. Han tar sällan åt sig. Istället hyllar han hästen. Beskriver hur hästen känns och hur bra tränad den är. Han tar aldrig åt sig.
När TV4-reportern ställde frågor efteråt,samtidigt som denne lovordade honom, pratade Örjan bara om hästen och aldrig sig själv.
Det får vi andra göra. Örjan, du är en stjärna i sulkyn.
Det blev en chockartad stämning när Seedorf O.M.F. (Adielsson) galopperade under inledningen i V75-6 och såg ut att ha hoppat bort favoritsegern.
Erik Adielsson lade sig efter galoppen som sist invändigt, men gick sedan ut till en attack med cirka 600 meter kvar. Med den knappa marginalen hann hästen fram och tog en imponerande seger.
Trots en galopp och avstånd på 60 meter till övriga ekipagen, hann hästen ikapp dom och kunde ta första V75-segern i karriären.
Fyraåringen blir att räkna med i framtiden och visst är det glädjande att stall Stig H Johansson tränar.
Claes Svensson var snabb att ta hand om ledningen med King Sir Kir i V75-7 och kunde därifrån leda hela vägen in i mål tämligen enkelt.
Mitt hopp i loppet, Je t’Aime Ruinart (Goop) gick ut i tredjespår med 650 meter kvar, fick en kall häst framför sig, och kunde inget annat än att spurta fint sista biten och blir att räkna med i nästa start…
Till sist:
- Ja, inte hade Peter Untersteiner en bra dag på jobbet. Den där ”kalla hästen” i V75-7 var Peter med Nose Gear – och i Gulddivisionen var han tidigt offensiv med Scouby Djob som gick i mål på väldigt trötta ben till sist…
- 1 938 besökare på Mantorptravet idag, enligt ST. En inte alltför imponerande siffra på V75.
Martin Engström – http://engstromstankar.com/